Inte alltid lätt att vara så himla PK

Publicerad 18/5, 2015

Bäste läsareNär jag växte upp brukade vi roa oss med att fråga: Är du PK? Oavsett hur man svarade så blev det fel och man blev utskrattad om man svarade överhuvudtaget. Jag ska inte gå in på vad PK stod för då men idag är uttrycket högaktuellt igen men med en rumsren betydelse. PK står för politiskt korrekt.

Under de senaste år upplever jag dock att det blivit viktigare att vara helt politiskt korrekt i olika sammanhang än att ta tagit i själva kärnfrågorna. I mellanmänskliga relationer och i den politiska debatten blir det ibland en lite löjlig klappjakt att hitta fel i uttalanden och att diskussionen om någon varit PK eller inte och det blir en större grej än det en person ifråga försökte uttrycka. Själva budskapet kan ibland gå helt miste. I synnerhet är media idag bra på att blåsa upp dessa saker.
Fråga om PK eller inte är främst väldigt känsligt när det handlar om mänskliga rättigheter, folkgrupper, namn på folkgrupper, religion, sexuell läggning med mera. Jag är absolut den som stöder och som själv försöker verka för att vara politiskt korrekt när jag uttrycker mig men ibland kan det faktiskt vara lite svårt att alltid vara PK eller att tänka på att vara politiskt korrekt. Trampar man i klaveret är dock snabbt någon där och rättar en. Det är där jag menar att det gått lite för långt idag. Vi som är så himla PK har lätt att placera oss själva i en liten grupp och distansera oss från dom som är mindre PK trots att dom kanske i grunden har precis samma värderingar som oss.
För en tid sedan såg jag ett ganska roligt klipp på Facebook, vilket faktiskt föranledde att jag nu skriver denna ledare. Det var två joggare som möttes ute i det fria. Den ena var en tjej med asiatiskt utseende och den andre, en kille, blek med blont hår med ganska “engelskt” utseende. Han frågar var hon kommer ifrån, när hon håller på att hämta andan efter språngmarschen. “Jag kommer från San Diego men jag är född i Orange County utanför Los Angeles. “Men jag menar var du kommer ifrån ursprungligen, var ditt folk kommer ifrån”, säger han och gör en lite märklig gest med händerna. “OK, du syftar på min gammelfarmor som en gång i tiden kom från Seoul”, säger hon. “Jag visste att du var korean eller japan, jag visste det”, utropar killen som om han hunnit högsta vinsten på lotto. Han slänger ur sig en hälsningsfras på koreanska och säger att i samma fastighet som han bor finns en asiatisk restaurang som serverar utmärkta teriyaki-spett. “Jag älskar koreansk mat”, säger han. Han föreslår att de ska gå och äta där vid något tillfälle. Tjejen som inte sagt något på en stund ser helt mållös ut. Det märks på hennes ansiktsuttryck att hon undrar vad han håller på med. Efter en stund säger hon: “Var kommer du själv ifrån?”. “Jag kommer från San Francisco”, säger han och det blir tyst. “Jag är en äkta amerikan”, tillägger han. “En ursprungsinvånare menar du? Du ser inte ut som en sådan”, säger tjejen och tittar lite tveksamt på den bleke och ljushåriga killen. “Nej, jag menar var kommer du ifrån på riktigt, var kommer ditt folk ifrån”, säger tjejen och gör samma rörelse med händerna som han gjorde som om det är en plats långt långt bort”. “OK, jag förstår. Min släkt kommer ursprungligen från England. Tjejen blir nu som förbytt. Hon börjar prata med den bredaste tänkbara Cockney-slangen, viftar med händerna och rabblar det ena uttrycket efter det andra på typiskt engelskt manér och så säger hon. “I really love your Fish n´ Chips. I just love it, mate”. Killen blir helt förstummad men säger lågmält: “Du är konstig?”. “OK, det kanske är något koreanskt”, säger tjejen och går.
Det är vad jag kallar att inte vara PK, killen alltså. Dessutom besitter han en invand och helt felaktig uppfattning om att vita, kaukasier som de säger i USA, har en någon form av upphöjd position. Han förmedlar att han är en äkta amerikan och trampar i klaveret ganska ordentligt. Även om det här var ett ganska extremt exempel så är det inte alltid lätt att vara helt politiskt korrekt i alla sammanhang. Det finns idag många människor som är väldigt angelägna om att värna om sitt ursprung, vilken folkgrupp man tillhör, vilken tro man har eller vilken sexuell läggning man har och så vidare. Om man okänsligt antyder att en person är på det ena eller andra sättet utan att man egentligen hade avsikt att göra det kan reaktionen bli helt annorlunda. Ett bra exempel att avrunda med är att jag och min fru för en tid sedan åkte taxi i Las Vegas. Taxichaffisen var en svart äldre man som genast hörde att vi inte kom från USA. Själv pratade han flytande amerikanska. Han frågade var vi kom ifrån. “Vi bor i Stockholm, Sverige” svarade vi. “Stockholm”, utropade han. “Där bor en massa av mina släktingar och min son”. Vi tittade lite förvånat på varandra och innan vi hann svara säger mannen med en särskild glimt i ögat: “Det trodde ni inte va?”. “Jag ska resa dit och hälsa på dem i höst”, tillade han.
Det inte alltid är så enkelt att vara politiskt korrekt i alla sammanhang då samhället, som tur är, alltmer börjar gå ifrån felaktiga föreskrivningar. Det blir fel ibland och vi får nog leva med det ett tag till. Däremot är det viktigt att våra grundvärderingar är intakta om alla människors lika värde oavsett hur vi ser ut, kommer ifrån, vilken tro eller läggning vi har.

Jan Hermansson
jan.hermansson@pdworld.com
Chefredakttör

Nyhetsbrev

Det Svenska Demoleringspriset AAA - Soliditet
PDi TV
Prenumerera

Info

×