Ett landmärke försvinner

Publicerad 12/10, 2017 kl. 17:19

För alla Örebroare så har Lantmännens siloanläggning varit ett landmärke sedan 1950-talet. Nu rivs de för att bereda plats för bostäder, kontor och handel.

Lantmännen har förutom två stora silokomplex även flera kontorsanläggningar i stadsdelen Aspholmen, inte långt från E20. Den mindre silon har en kapacitet på 6000 ton spannmål och är den som man kommer att riva först. Därefter tar man itu med den större, som är en av de två största i Sverige. Under tiden kommer närliggande verksamhet att evakueras till en tredje lokal som blir den sista som rivs.

På 50-60 talet var staten en stor aktör genom bl a beredskapsförordningen. Då behövdes stora siloanläggningar som mellanlagring av spannmål. 1990 tog staten ett beslut om att spannmålsöverskottet skulle begränsas. Sedan dess har mellanlagring av spannmål i princip försvunnit och silorna i Örebro har blivit överflödiga. Visserligen produceras nu mer spannmål än tidigare men lantbrukare har ofta egna silos.  Till det kommer att spannmål idag kan transporteras med bil direkt till kvarnarna.

Lantmännen Fastigheter har gett uppdraget att utföra rivningen till Delete. Med bas i Finland har Delete idag 14 kontor i Sverige och sysselsätter drygt 100 man inom rivningsdelen. 

“Vi växer fort”, säger Kim Dahl från Delete som är projektansvarig för rivningen av Lantmännens siloanläggning. 

Projektet började i april med projektering. Under maj sanerade man den lilla silon från elkablar etc. Lyckligtvis fanns det mycket lite asbest att ta hand om. Den lilla silon beräknas vara borta i april 2018 och den stora under sommaren 2018. Man kommer att stadigvarande ha ca 8 personer i arbete under rivningen. Till detta kommer de som transporterar bort materialet. Material körs till Kumla för att utgöra grundförstärkning av ett område som ska bli återvinningscentral.

“Att använda höjdrivare och betongsax är de naturliga redskapen för jobbet. Det går inte att riva genom att spränga eller använda kula. Det är alldeles för nära till omkringliggande fastigheter och gator”, berättar Kim Dahl.

 På den större silon är höjderna respektingivande. Trapptornet är t ex 65 m högt.

Då rivningsmaskinen inte når ända upp så kommer man att lyfta upp en mindre modulär maskin på taket till siloanläggningen. Denna kommer att stå på en plattform ovanpå silotaket och kan riva både uppåt och nedåt. På ungefär 38 meters nivån börjar Delete rivning från marken men deras Hitachibaserade höjdrivare. Den är utrustad med en 2,5 t sax. Större sax går inte att använda pga av instabilitet under arbetet på de höjderna.

Den mindre silon är 37 m hög och där når man silodelen direkt från marken.

Silona är byggda med en cirkelarmering som gör dessa lite besvärliga att riva, trots att väggarna av betong inte är mer än 20-22 cm tjocka.

”Rivningskontraktet innebär att vi river till en halv meter under markytan”, förklarar Kim. “Sedan fyller vi igen och asfalterar. Själva den kvarvarande grunden blir sedan ett utmärkt fundament att bygga på”, avslutar Kim.

Rivningen av den stora silon kommer att resultera i ca 27000 ton material och den mindre 7000 ton. Av det utgör ca 2-3 % armeringsjärn. Materialet finkrossas i Kumla.

Visionen för det nya område som ska ersätta siloanläggningarna är att det ska bebyggas med i huvudsak bostadshus, 4-7 våningar höga. Det handlar även om att skapa en ”stadskärna”. I anslutning till detta föreslås offentliga platser och parkstråk då det idag är ett stort underskott på grönområden. I det angränsande området förslås en utveckling mot kontor eller andra personalintensiva arbetsplatser samt bostäder.

En målsättning är även att på något sätt återspegla de tidigare silokomplexens distinkta karaktär i de nya byggnaderna.

Nyhetsbrev

Det Svenska Demoleringspriset
PDi TV
Prenumerera

Info

×