Bergkvaras silo gick i backen med nya höjdrivaren från Volvo

Publicerad 22/5 kl. 10:57

Älmby Entreprenad är lite av en doldis i rivningsbranschen men omsätter dryga 370 miljoner kronor per år och har 30-talet olika grävmaskiner i flottan. Nu är man först i landet med att plocka ner en silo på 34 meter med Volvos nya höjdrivare.

Likt en dinosaurie sträcker den sig mot himlen och sätter käftarna i betongen. Den specialutrustade höjdrivaren, en Volvo EC380EHR, på 55 ton jämnade på några veckor, den drygt 30 meter höga hamnsilon i Bergkvara, med marken. 

Älmby Entreprenad, var företaget som fick i uppdrag av Torsås kommun att riva den 65 år gamla silon, som de senaste decennierna endast har fått stå symbol för svunna tider, utan något egentligt syfte.
 

Siloförvaring ett minne blott

Silons tid verkar vara förbi. De silor som fortfarande finns kvar är ofta omdiskuterade. Vad ska göras med dem? En del vill ha dem kvar, som monument för en tid som var. Andra vill konvertera dem för andra ändamål och en del tycker att det enda rimliga är att plocka ner dem. 

Betongsilon, i hamnen i Bergkvara i sydöstra Småland, stod klar som sädesmagasin 1955 och ansågs vara i för dåligt skick för att kunna byggas om eller renoveras till en rimlig kostnad. Efter många års diskussioner beslöt kommunpolitikerna att hela silon skulle jämnas med marken, för att man ska kunna gå vidare med de planer som finns, för att göra om den delen av hamnområdet till attraktiva boenden.

Älmhultsföretaget Älmby Entreprenad, drog igång arbetet med projektet i februari i år då saneringen av hela silobyggnaden påbörjades. Det kom att bli ett riktigt skitgöra, i ordets rätta bemärkelse. Det har hunnit passera några generationer av duvor som häckat i tornen under decennierna som silon har stått tom. Golven och trapporna var täckta av träck från duvorna. 

“Vi har framförallt sanerat hela byggnaden på PCB, asbests och PAH-papp”, berättar Jonny Nilsson, platschef och delägare i Älmby Entreprenad AB, när PD träffar honom några dagar innan rivningen ska påbörjas. 

“Saneringen i sig var inte särskilt komplicerad, men de 160 trappstegen med saneringsutrustning upp i trapptornet var rena gympasset för saneringspersonalen.” 

När saneringen var klar i slutet av februari startades den första rivningsetappen i projektet. Till silon hörde en lägre magasinsbyggnad som under åren har använts för olika ändamål, senast som maskinhall. Till den delen användes en Volvo EC300E, utrustad med en pulvriserare av märket NPK U-21 som direkt separerade armeringsjärnet från betongen. 

Professionell Demolering besökte rivningsprojektet i Bergkvara hamn, första gången, en måndag, i slutet av mars, då det var dags att påbörja rivningen av de tre första silotornen, i ett batteri av fem. Vi träffade då Tomas Fransson, maskinisten som med varsam hand, skulle se till att få ner hela silon, utan missöden tillsammans med Magnus Rostedt, som körde den mindre grävmaskinen, en Volvo EC300E. 

Maskinmodellen, som användes till höjdrivningen, lanserades av Volvo under förra året och är en av totalt tre maskiner i Volvos höjdrivarserie. En tre meter lång extrabom ger en total räckvidd på 26 meter. Underredet på maskinen kan breddas, för att ge extra stabilitet när maskinen jobbar på höga höjder. Det finns även motvikter, på fyra ton, inkluderade i totalvikten, monterade på maskinens motvikt. Den maximala verktygsvikten för den här maskintypen ligger på tre ton. Betongsaxen, som användes för silorivningen, är en NPK s-16XCR på cirka 2,5 ton.

Första rivningsmorgonen blåser det “småspik” och regnskurarna avlöser varandra i hamnen. 

“Det här är ett kul och spännande projekt. Egentligen inga större konstigheter. Utmaningen är ju höjden och att vi ska se till att inget av rivningsmaterialet hamnar i havet”, säger Tomas Fransson när han kliver ur maskinen efter att ha satt det första ”bettet” med saxen i ett av tornen 26 meter upp.

Det har blivit dags för morgonkaffet och vi sätter oss i personalboden, som är uppställd på hamnområdet. Rivningen av silon har varit en het potatis i kommunen under många år och nyfikenheten från lokalbefolkningen är stor. Utanför rivningsstaketet glider bilarna förbi i en strid ström och åskådarna står på rad, utanför rivningsstaketet, när Tomas vecklade ut rivningsaggregatet mot skyn och satte saxkäftarna i betongen, tidigt denna morgon. 

 

Nervöst med så många blickar på projektet? 

“Vi låter oss inte stressas av det. Vi gör vårt jobb och tar det lugnt. Det är bara roligt att det finns ett intresse kring rivningen och vad vi har förstått, så är majoriteten av befolkningen i kommunen för att silon rivs.

Tomas och Magnus har båda jobbat för Älmby Entreprenad i sex år. Tomas har varit på rivningssidan hela tiden och är den i företaget som är mest rutinerad på höjdrivaren. Magnus började på rivningssidan för ett år sedan och sedan dess har de två kollegorna hunnit med några projekt ihop. Ofta innebär rivningsjobben bortajobb och husvagnsliv under veckorna och då är det viktigt att man trivs ihop.

“Tomas och jag funkar bra tillsammans och det är en stor fördel när man både ska jobba tillsammans och bo så nära inpå varandra”, menar Magnus. 

Så mycket ledighet på kvällarna brukar det dock inte bli. 

“Vi kör från sex på morgonen till sex på kvällen måndag till onsdag för att köra in halva torsdagen och hela fredagen. Det är lika bra att köra på när man ligger ute på jobb så här och sedan kunna åka hem i god tid på torsdagen”, säger Magnus.

När Professionell Demolering lämnade rivningen på eftermiddagen den första rivningsdagen gapade de övre delarna på två av tornen tomma. Under veckorna som sedan följde, innan silon i Bergkvara helt och hållet jämnats med marken, följde PD rivningen genom kameralinsen vid några olika tillfällen.

Älmbys tanke från början var att allteftersom tornen revs utifrån och in mot den högre huvudbyggnaden, som mätte 34 meter på höjden, skulle en ramp byggas upp av de rivna massorna, upp mot huvudbyggnaden. Den totala höjden på rampen var tvungen att mäta åtta meter för att höjdrivaren skulle nå upp till toppen. Allteftersom rivningen framskred insåg man att massorna inte skulle räcka till att bygga en så pass hög ramp. Då gällde det att improvisera och hitta ett nytt sätt för att lyckas riva den högsta delen! Lösningen blev att ta dit en rivningsrobot av modellen Husqvarna DXR 310, som lyftes upp på taket. Under några dagar jobbade den sig ner två meter, med hjälp av både hydraulhammare och sax. Massorna räckte till att bygga upp en sexmetersramp, så när detta var gjort kunde höjdrivaren ta över och plocka ner de resterande 32 metrarna.     

Ytterligare en utmaning dök, i ett tidigt skede upp, och Älmby Entreprenad fick lite av ett huvudbry när de skulle riva den stora järnbalken som satt i taket på den överliggande bygganden på tornen. Den visade sig sitta som berg. Men med lite uppfinningsrikedom lyckades det till slut slita loss balken i ett stycke.

Tomas och Magnus var beredda på att allt inte skulle gå som på räls och att oroa sig i onödan verkar inte ligga för någon av dem. De är båda lösningsorienterade och ser det som en del av tjusningen med jobbet – att aldrig riktigt veta vad som väntar och att få lösa situationer allteftersom de uppstår. Något som de fick känna på under rivningens gång lite då och då! Under nästan två veckor stod rivningen stilla eftersom en del till rivningsaggregatet gick sönder och behövdes beställas från utlandet. 

Trots det flöt rivningen på fint och sammantaget tog det cirka fem veckor innan silon i Bergkvara helt var ett minne blott.

När vi sista gången besöker hamnen i Bergkvara återstår endast högar av betong, av det som i 65 år, varit byns siluett. Av de 5000 ton rivna betongmassorna kördes 4000 ton iväg endast ett par mil bort för att användas som fyllnadsmaterial vid ett bygge. De resterande massorna gick på deponi.

Nyhetsbrev

Det Svenska Demoleringspriset
PDi TV
Prenumerera

Info

×